Till dig som…

Du som läser som inte är muslim.
Du som läser som vill begränsa mig.
Du som läser som önskar att jag inte fanns i denna värld.
Visste du att när jag konverterade till Islam, då var det dig jag var rädd för.

Jag var rädd vad du kunde göra mot mig.
Jag var rädd att du skulle ta mitt jobb.
Jag var rädd att du skulle ta mina barn.
Jag var rädd att du skulle skada mig.
Jag vågade inte bära hijab på grund av dig.

Men när jag började våga lite.
Vad hände?

Du tog mina barn.
Du så nedvärderande saker till mig.
Du gjorde falska anmälningar mot mig.
Du ifrågasatte mitt val.
Du antog att jag inte har en egen hjärna.
Du förminskade mig.
Du hotade mig.
Du skrämde mig.
Du spred rykten om mig.

Idag är jag inte rädd för dig längre.
Idag sätter jag inte värde på dig och vad du kan ta ifrån mig, så länge du inte sätter det värdet på dig själv. Det är bara dig du sparkar på och inte mig.
För hur mycket du än begränsar mig kommer min styrka från Gud.

Du är liten och det är därför du vill begränsa mig eftersom du är rädd. Du är rädd vad jag kan bidra med till samhället. Du är rädd att jag ska påverka andra, därför måste du ljuga om mig och ge mig dåligt rykte. Därför vill du låsa in mig, för det är vad du gör med dina lagar och regler! Eller vad har du för anledning till att skada andra människor om det jag skriver är fel?

Du känner om du behöver ta åt dig av vad jag skriver eller inte.
Varje dag kan du välja vad du ska göra, så idag kan du göra bättre val och sluta med ditt kvinnoförtryck.

© Anddiz

Sista stunden

I mitt arbete har jag sett människor nå sina sista dagar i det här livet. Innan jag konverterade minns jag en dam som stod inför döden som var rädd, pekade och sa ”ta bort mannen som står där i hörnet”. Hon var rädd. Vi (personalen) vände oss om och det fanns ingen där som vi såg. Men sen fick jag en obehaglig känsla. Känslan jag hade tidigare flera gånger i mitt liv när jag hade gått in i ett hus där det ”hemsökte” …

Alhamdulillah, Gud har låtit mig att uppleva saker innan jag konverterade som fick mig att se islams logik. Islam förklarade saker jag hade upplevt tidigare. Jag har tidigare upplevt saker som bekräftar att islam är sanningen.

[18:44]

هُنَالِكَ الْوَلَايَةُ لِلَّهِ الْحَقِّ ۚ هُوَ خَيْرٌ ثَوَابًا وَخَيْرٌ عُقْبًا

Här [ser man att] ingen kan ge skydd utom Gud, som är sann Gud, att ingen belönar bättre än Han och att ingen bereder [människan] en lyckligare utgång.

 – Knut Bernström

© Anddiz

Dina tankar

Vad du tror att andra tänker om dig är det du tänker om dig själv.

Ett exempel är om jag är ute och tänker att den jag möter på vägen tänker: ”Titta hon har hijab, hon har konverterat till islam, vilken galning, hon har förmodligen tvingats, eller hjärntvättats, hon kommer att lämna det snart” och så vidare …

En bra träning är att tänka positiva tankar till exempel om jag möter en person efter vägen och istället tänker att den personen tänker om mig: ”Titta, hon har hijab, vad modig hon är som vågar gå emot normen och göra som hon vill och vad glad och trygg hon ser ut att vara nu.”

För vi kan aldrig riktigt veta vad andra tycker och tänker om oss.
Dessutom är människor tillräckligt upptagna med att oroa sig för vad andra tycker och tänker om dem. Människor är upptagna med att oroa sig för sina egna personliga problem med sitt hus, sin familj, sina barn, sin ekonomi, allt. De som oroar sig för vad andra gör är de människor som inte vill ta itu eller lösa sina egna problem.

Vi bör önska det bästa för våra medmänniskor och förlåta deras brister eftersom vi också har våra brister.

© Anddiz

Osynliga gåvor

Jag önskar mig högre rang / i paradiset, efter det behandlas jag orättvist av andra människor.

Jag önskar att vara ödmjuk (att inte ha ett senapskorn av arrogans i mig) och då får jag arbeta hårt och inte få den lön jag tycker att jag förtjänar.

Jag önskar att domedagen blir lätt för mig och som svar talar folk bakom min rygg.

Jag önskar att jag inte bryr mig om andra och då behandlar folk mig illa.

Jag vill bli förlåten för en synd och efter det blir jag sjuk.

Jag vill vara mer förstående och som svar gör jag misstag.

Varje dag får vi gåvor som vi inte ens förstår eller ser.

Varje dag får vi dolda belöningar, vi behöver bara ha tålamod och tacka vår Herre.

Och Gud vet bäst.

© Anddiz

Gåvor

Alla har vi fått olika gåvor i livet och då syftar jag inte på dem materiella gåvorna. Alla är vi bra på det sättet som vi är och för att vi är dem vi är. Vi skapades olika och unika. Vi kan alla bidra på olika sätt. Om vi bara förstod detta och lärde oss att se varandras bra sidor, deras styrkor, försökte lära oss av varandra, samarbeta med varandra. 

När vi syr kläder behöver vi ha en tråd som följer och formar sig, som är smal och lång, vi behöver även ha ett mjukt tyg och vi behöver ha en vass, stabil och hård nål. Om vi tar bort en av sakerna, kan vi sy kläder då?

Det är en utmaning, men vi måste försöka att släppa hatet mot varandra. Vara förlåtande mot varandra och acceptera att jag förstår inte varför du gör detta mot mig, men du kanske har dina skäl eller kanske inte förstår att jag reagerar som jag gör.

Vi önskar att Gud skall vara förlåtande mot oss, men vi kan inte förlåta våran medmänniska oavsett om det är en Kafir eller inte. Som min pappas sambo sa när jag var yngre: – ”jag är inte arg på dig, bara på det du har gjort”.

Bara Gud vet vad alla har gått igenom i livet och varför vi är som vi är. Varför vi agerar som vi gör i olika situationer och vilka problem vi brottas med och om vi försöker att utvecklas eller inte och vem som ångrar vad i livet.

Det är upp till Gud att döma och avgöra vem som blir förlåten eller inte, vem som går på vilken väg. Gud ser det vi inte ser, vi kan inte döma varandra. Vi kan inte ställa oss på Guds plats. Vi är bara människor och måste göra vårat bästa och vi kommer göra hundra fel ändå, eftersom vi är människor och inte mer.

Har du funderat på vilken din gåva är i livet, vad är din styrka, vad är det som är så bra med just dig?

© Anddiz

Sådant jag förr inte såg

Varje dag ser jag vackra skapelser och tecken från Allah, sådant jag innan sprang förbi.

När jag var yngre gick jag också runt och tittade på naturen. Jag gick promenader i timmar. Jag upplevde att jag tänkte bättre och lättare när jag var i kontakt med naturen. Som barn trodde jag på en Gud, Gud som känner mina tankar, Gud som vet hur jag mår, Gud som hjälper mig, Gud som finns här varje sekund. Jag gick runt och tittade upp på himlen, jag satt i bilen och tittade ut genom fönstret och funderade på vad som fanns bakom himlen. Var tar det slut, vad finns mer. När jag blev äldre tappade jag allt det där och fokuserade på livet/dunnia. Sökte bekräftelse och jagade efter prylar och status. 

Sen en kväll var det någon som berättade om Adam och Eva i Islam, så var det nästan samma som i kristendomen och judendomen vilket fick mig att reagera. Och oavsett om Islam var rätt eller inte så just det ja, det finns en Gud som har skapat allt det här och jag började titta igen. Jag började ställa frågor om Islam och märkte att det här har jag hört förut. Jag började leta efter information och märkte hur allt knyts samman, att de här religionerna är från samma Gud och att profeten Muhammed ﷺ kom med sista informationen från våran Gud, våran skapare. Islam är en komplettering av judendomen och kristendomen.

Jag kommer ihåg den här leken vi körde på lekis när jag var barn, vi satt i en ring och viskade något i örat på den som satt bredvid till höger och den viskade vidare, när det kom fram till den sista personen i ringen fick den personen säga högt inför gruppen vad den hade hört för ord. Om den första sa ”vattenkanna”, blev det sista ordet ”mattan kan stanna”. Jag tror att detta är vad som har hänt med judendomen och kristendomen, sedan finns det dem som har medvetet förstört informationen för att tjäna sig en hacka på den. 

Jag tänker på detta när jag läser en vers i Koranen, om jag har tolkat rätt, walla wa alam…. 

[2:41] Tro på vad Jag [nu] har uppenbarat med bekräftelse av de [uppenbarelser] som ni [tidigare] fick ta emot och gå inte i spetsen för dem som förnekar sanningen. Sälj inte Mina budskap för en ynklig slant. Och frukta Mig! 

Sen började informationen om helvetet komma till mig och då blev jag rädd. Utan att ens läsa om det förstod jag att belöningarna får jag från Gud om jag inte söker belöningarna hos någon annan. Om mitt syfte är att visa Gud att jag blir bättre och inte har syfte att visa andra att jag blir bättre. Sen började jag förstå vad dåliga saker jag hade gjort, paniken kom mer och mer till mig. Jag föreställde mig elden. Ungarna skrek och bråkade med varandra så som barn gör, när de pratade med mig fattade jag inte vad de sa och till slut orkade jag inte. Jag gick ut med ungarna inne, satte mig på cykeln, cyklade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag ville fly, jag fick till och med tanken att om jag dör slipper jag det här, men nej dör jag kommer jag till Gud. Det går inte att laga mitt liv, det går inte, det går inte. Panik panik. Till slut slutade det snurra och jag började kunna fokusera. Idag är det här den värsta känslan jag har varit med om, förut var den värsta känslan jag hade varit med om när jag satt i tingsrätten om mitt barn, jag trodde jag skulle förlora honom eftersom jag hade ingen kunskap om hur sådana rättsprocesser går till. Men jag klarade den rätten och efter så fort det blir något problem med ungarna så vet jag nu att jag kan klara det eller inte, det blir som det blir, det viktigaste är att göra sitt bästa mer kan man inte göra. Så jag lugnade ner mig och kom in i lägenheten igen och hade bestämt mig att jag ska göra mitt bästa och bli en bättre människa och kände mig lite starkare. 

Som jag lärde mig när jag var barn, det är jobbigt att erkänna ett fel man har gjort och be om ursäkt, men efter känns det lättare och vi är så logiska. Gud skapade oss så här även om vi är troende eller inte. Samvetet är något Gud har satt i oss.

Så jag valde att erkänna och be om förlåtelse och ta konsekvenserna för Guds skull.

Sen en kväll mådde jag så dåligt och hade kraftiga magsmärtor som jag hade haft från och till i något år, det kändes som eld i magen. På natten sa jag min shahada ensam utan något mänskligt vittne och efter dess har jag inte haft några magsmärtor. Alhamdulillah. 

Nästa dag försökte jag att klä mig anständigt, men jag ägde inget anständigt, så jag tog det bästa jag hade. Tog på mig leggins en v-ringad tröja och en lång kofta, men när jag gick ut med min v-ringade tröja så kände jag mig naken, precis den känslan som jag hade som barn när jag badade eller var tvungen att ha en klänning på skolavslutningen eller när jag åkte med min mormor och morfar till ett annat land och de tryckte på mig kläder som de tyckte var fina. 

Precis innan jag konverterade började jag förstå rätt och fel som jag gjorde som barn, alltså dem här känslorna inom människan som visar att detta är inte rätt, dem känslorna vi lär oss att sopa under mattan, sparka åt sidan, stampa på för att göra det som behagar oss. För att göra livet roligare för stunden.

© Anddiz

En uppgift

Idag gjorde jag en uppgift i mitt skolarbete som jag ville dela med mig till er, som ni kan läsa. Uppgiften handlar om fördomar, varför vi har dem och hur vi förebygger eller minskar dem och så vidare.

En fördom i vårat samhälle är kvinnor i slöja, det ses som ett kvinnoförtryck av många i det här samhället. Anledningen till att den fördomen finns tror jag är för att en kvinna från detta samhälle tittar på en kvinna i sjal och tänker att oj vad varmt, jag skulle aldrig klä mig i dem kläderna. Sen fortsätter tankarna att det kan hon inte ha gjort frivilligt, någon måste ha tvingat henne. Det finns många program som visar hur en del kvinnor i andra länder blir behandlade och vi drar direkt kopplingen till att det är religionen och blundar för att män och kvinnor är samma i världen över, även i Sverige finns det kvinnor som blir utsatta för våld hemma, vi väljer det i vill se här. Vi människor är även rädda för det som är nytt och främmande. Fördomar uppstår på grund av att vi saknar kunskap, vi kan förhindra fördomar genom att söka kunskap. Lyssna och prata med varandra. Varför har du sjal, så har den muslimska kvinnan chansen att berätta så vi får mer kunskap. Tex när vi drar runt en sval filt runt vårat nyfödda barn för att stänga solen ute, så kan vi inte tänka att sjalen har samma effekt på en vuxen kvinna. När du söker kunskap, leta inte bara efter det resultat du vill ha utan försök att vara mer öppen för dem olika svaren. Av människor oavsett, land, kön, kultur, religion är vi människor oavsett vilket betyder att vi är olika. En människa är inte representant för ett helt land. En människa kan göra fel och en människa kan göra rätt, vi är människor och människor är alla olika och heller ej perfekta.
En del muslimska kvinnor upplever att de som gör påhoppen på kvinnorna inte ens vill lyssna när de vill förklara varför de har valt slöjan, ett exempel är på detta klipp från Youtube 4,50 min in klippet och varför jag refererar till detta klipp är för att jag har flera tidigare ”källor” som har upplevt samma, tex när jag arbetade på SFI.

Om man jämför källor med varandra. Vill man tex lyssna på när personer ur detta samhälle talar om muslimerna, eller vill man lyssna på muslimerna själva som berättar, vilken tycker vi är den mest rimliga källan här?

Jag personligen har mött olika typer av muslimer och de som har betett sig så typiskt som det talas om i samhället har jag också upptäckt att de är inte praktiserande muslimer. De är det på grund av kultur, familj, grupptryck och utnyttjar och tolkar dem islamiska reglerna till sin egen fördel men har ändå förhållande utanför äktenskapet, dricker alkohol och ställer till oreda, dessa människor är inte alls rädda för Gud. Medan de som följer Guds lagar/islamiska lagarna förespråkar att vi ska behandla våran nästa som vi själva vill bli behandlade, precis som det står i Bibeln också.

© Anddiz

Oro

Om du vet att du skall sluta på jobbet, så kanske du får den där känslan att jag bryr mig inte om vad de andra tycker.
Jag bryr mig inte om att göra mina kollegor nöjda eftersom jag ska ändå sluta snart. Jag skall lämna detta ställe.
Huvudsaken min chef är nöjd med mig och att jag är trevlig mot andra iaf, men jag har inga skyldigheter till dem längre.
Jag gör mitt jobb, jag sa upp mig för att jag blev trött på att jag blev illa behandlad exempelvis.

Så önskade jag att jag tänkte om detta liv också. Jag ska ändå lämna detta liv, jag behöver inte bry mig om vad andra människor tänker om mig.
Jag har inte ens heller skyldigheten att förklara mig för andra personer om mina val i livet.
Jag får ha vilka kläder jag vill. Vill jag ha slöja, varför skall jag bry mig om någon annans åsikt?
Jag vet vem jag är och jag vet att jag gör mitt bästa. Jag vet att jag försöker att vara snäll mot andra människor.
Jag vet också att jag gör fel ibland eftersom jag är människa och jag ber om ursäkt då, och försöker att kompensera en dålig handling med en god.
Mer kan jag inte göra?
Jag önskar att jag förstod att det är endast jag som står till svars för mina egna handlingar
att det är endast jag som skall leva med konsekvenserna av mina handlingar.
Exempel om jag äter och äter, är det min granne som kanske får hjärtproblem med tiden och problem med konditionen eller är det jag?
Vem skall försöka att gå ner i vikt sen och vem skall äta hjärtmedicin?
Ett annat exempel är om jag struntar i att gå till jobbet, vem ska betala min hyra, vem skall betala min mat. Vem kommer att förlora arbetet?
Vem kommer få svårt att skaffa ett jobb i framtiden? Jag eller min mamma?

Varför ska jag leva mitt liv så andra människor blir nöjda på mig?
Skaffa inte barn Andiz, du har bara haft ditt jobb i två år, du borde spara undan mer pengar innan.
Nej Andiz det är bättre att du söker det andra jobbet istället.
Låt mig göra mina egna misstag, du vet inte det som bara jag vet om mitt liv.
Res innan du skaffar barn.
Skaffa en hund, de vaktar hemmet så bra.

Om det är en situation där jag är osäker på hur jag skall göra. Ska jag försöka att skaffa barn eller inte.

Jag sätter mig ner med mina två närmaste vänner och diskuterar detta, den ena säger nej och den andra säger ja. Vem ska jag följa?
Nej det bästa är först och främst att sätta mig med mig själv, kan jag det här, vill jag det här, klarar jag det här, kommer jag att ångra mig.
Efter det sätter jag mig med min man och diskuterar detta.
Sen gör vi som vi kom fram till, och då får mina vänner tycka och tänka vad dem vill för det är ändå inte dem som skall ta hand om mitt barn.
Det är heller inte dem som skall skaffa barn senare i livet med min kropp. Min vän kanske dör, eller får ett arbete i ett annat land och flyttar dit,
sedan glömmer hon mig och kontakten sinar ut. Sådant händer. Min man kanske lämnar mig och inte vill ta hand om barnet,
då måste jag vara bestämd att detta är mitt val och ingen annans för idag är det jag som ensam står kvar och skall ta hand om det här barnet.

Vi kan aldrig veta vad som händer i framtiden. Vi vet aldrig när vi ska dö.
Vi har en inre intuition och samvete av en anledning tror jag.

Ingen annan kommer att städa upp efter dig, ingen annan kommer att ta din plats. Du är en egen individ som ansvarar för dina handlingar och ingen annans.
Ingen annan ansvarar för dina handlingar om vi inte avsiktligt försöker att leda människor på fel väg på grund av elakhet.
Då ansvarar vi båda för den dåliga vägen. Jag är fortfarande ansvarig om jag skall följa den vägen eller inte.

(Detta är ett exempel) :

När jag var barn till exempel och tjuvrökte och mina föräldrar kom på mig, fungerade det då att säga att jag gör det för att alla andra gör det.
Nej, det var jag som rökte. Att de andra röker är deras problem och deras föräldrar som får ta tag i.
De andra barnen är inte mina föräldrars ansvar. De andra barnen får inte det straff som jag ska få för mina handlingar.
Dock i dagens tid fungerar det i vissa familjer att säga att jag gör så för att de andra gör så, men det är en helt annan diskussion som jag kan fördjupa mig i senare, in sha Allah/Om Gud vill.

© Anddiz

Vad är meningen med livet

Många nekar en Gud och det kanske är på grund av anledningen att de tror inte på en gubbe som sitter uppe på molnen. 

Vi muslimer tror på en skapare som ingen kan föreställa sig hur skepnaden är.


Hur många gånger har inte du funderat på meningen med livet?

När vi är mellan 0-2 år börjar vi förstå att mamma existerar trots att hon inte är i rummet.

När vi blir tonåringar blir vi förvirrade och försöker att passa in och vi söker BEKRÄFTELSE och sällskap i form av olika grupper. Ibland hamnar vi i ett dåligt gäng för att hellre vara sedd i en grupp än utanför i en annan. 

Sen fram till 40 år ungefär har vi fullt upp med resor, arbete, ungar, hus, husdjur och så vidare.

När vi blir 40 år börjar vi stanna upp och fundera på livet. Vad är meningen med livet? Var det det här jag ville göra med livet? Vill jag leva med den här människan? Vad gör vi nu när barnen har flyttat hemifrån? Trivs vi med varandra? 

Efter bestämmer vi för att göra en förändring oftast (distrahera oss från tankarna med meningen med livet), vi köper en båt, vi skiljer oss, vi reser jorden runt…

När vi kommer till ålderns höst börjar tankarna igen, vad är meningen med livet? De som är nöjda och tacksamma med livet när de är gamla är mer positiva och friskare och de som är missnöjda och otacksamma med livet hur det har sett ut tidigare mår i regel sämre.

Sen ska vi dö, ibland dör vi med ett leende på läpparna, ibland ser vi en svart man i rummet innan vi ska dö. En del dör fridfullt, en del dör smärtsamt.

© Anddiz