Till dig som…

Du som läser som inte är muslim.
Du som läser som vill begränsa mig.
Du som läser som önskar att jag inte fanns i denna värld.
Visste du att när jag konverterade till Islam, då var det dig jag var rädd för.

Jag var rädd vad du kunde göra mot mig.
Jag var rädd att du skulle ta mitt jobb.
Jag var rädd att du skulle ta mina barn.
Jag var rädd att du skulle skada mig.
Jag vågade inte bära hijab på grund av dig.

Men när jag började våga lite.
Vad hände?

Du tog mina barn.
Du så nedvärderande saker till mig.
Du gjorde falska anmälningar mot mig.
Du ifrågasatte mitt val.
Du antog att jag inte har en egen hjärna.
Du förminskade mig.
Du hotade mig.
Du skrämde mig.
Du spred rykten om mig.

Idag är jag inte rädd för dig längre.
Idag sätter jag inte värde på dig och vad du kan ta ifrån mig, så länge du inte sätter det värdet på dig själv. Det är bara dig du sparkar på och inte mig.
För hur mycket du än begränsar mig kommer min styrka från Gud.

Du är liten och det är därför du vill begränsa mig eftersom du är rädd. Du är rädd vad jag kan bidra med till samhället. Du är rädd att jag ska påverka andra, därför måste du ljuga om mig och ge mig dåligt rykte. Därför vill du låsa in mig, för det är vad du gör med dina lagar och regler! Eller vad har du för anledning till att skada andra människor om det jag skriver är fel?

Du känner om du behöver ta åt dig av vad jag skriver eller inte.
Varje dag kan du välja vad du ska göra, så idag kan du göra bättre val och sluta med ditt kvinnoförtryck.

© Anddiz

Dina tankar

Vad du tror att andra tänker om dig är det du tänker om dig själv.

Ett exempel är om jag är ute och tänker att den jag möter på vägen tänker: ”Titta hon har hijab, hon har konverterat till islam, vilken galning, hon har förmodligen tvingats, eller hjärntvättats, hon kommer att lämna det snart” och så vidare …

En bra träning är att tänka positiva tankar till exempel om jag möter en person efter vägen och istället tänker att den personen tänker om mig: ”Titta, hon har hijab, vad modig hon är som vågar gå emot normen och göra som hon vill och vad glad och trygg hon ser ut att vara nu.”

För vi kan aldrig riktigt veta vad andra tycker och tänker om oss.
Dessutom är människor tillräckligt upptagna med att oroa sig för vad andra tycker och tänker om dem. Människor är upptagna med att oroa sig för sina egna personliga problem med sitt hus, sin familj, sina barn, sin ekonomi, allt. De som oroar sig för vad andra gör är de människor som inte vill ta itu eller lösa sina egna problem.

Vi bör önska det bästa för våra medmänniskor och förlåta deras brister eftersom vi också har våra brister.

© Anddiz

En uppgift

Idag gjorde jag en uppgift i mitt skolarbete som jag ville dela med mig till er, som ni kan läsa. Uppgiften handlar om fördomar, varför vi har dem och hur vi förebygger eller minskar dem och så vidare.

En fördom i vårat samhälle är kvinnor i slöja, det ses som ett kvinnoförtryck av många i det här samhället. Anledningen till att den fördomen finns tror jag är för att en kvinna från detta samhälle tittar på en kvinna i sjal och tänker att oj vad varmt, jag skulle aldrig klä mig i dem kläderna. Sen fortsätter tankarna att det kan hon inte ha gjort frivilligt, någon måste ha tvingat henne. Det finns många program som visar hur en del kvinnor i andra länder blir behandlade och vi drar direkt kopplingen till att det är religionen och blundar för att män och kvinnor är samma i världen över, även i Sverige finns det kvinnor som blir utsatta för våld hemma, vi väljer det i vill se här. Vi människor är även rädda för det som är nytt och främmande. Fördomar uppstår på grund av att vi saknar kunskap, vi kan förhindra fördomar genom att söka kunskap. Lyssna och prata med varandra. Varför har du sjal, så har den muslimska kvinnan chansen att berätta så vi får mer kunskap. Tex när vi drar runt en sval filt runt vårat nyfödda barn för att stänga solen ute, så kan vi inte tänka att sjalen har samma effekt på en vuxen kvinna. När du söker kunskap, leta inte bara efter det resultat du vill ha utan försök att vara mer öppen för dem olika svaren. Av människor oavsett, land, kön, kultur, religion är vi människor oavsett vilket betyder att vi är olika. En människa är inte representant för ett helt land. En människa kan göra fel och en människa kan göra rätt, vi är människor och människor är alla olika och heller ej perfekta.
En del muslimska kvinnor upplever att de som gör påhoppen på kvinnorna inte ens vill lyssna när de vill förklara varför de har valt slöjan, ett exempel är på detta klipp från Youtube 4,50 min in klippet och varför jag refererar till detta klipp är för att jag har flera tidigare ”källor” som har upplevt samma, tex när jag arbetade på SFI.

Om man jämför källor med varandra. Vill man tex lyssna på när personer ur detta samhälle talar om muslimerna, eller vill man lyssna på muslimerna själva som berättar, vilken tycker vi är den mest rimliga källan här?

Jag personligen har mött olika typer av muslimer och de som har betett sig så typiskt som det talas om i samhället har jag också upptäckt att de är inte praktiserande muslimer. De är det på grund av kultur, familj, grupptryck och utnyttjar och tolkar dem islamiska reglerna till sin egen fördel men har ändå förhållande utanför äktenskapet, dricker alkohol och ställer till oreda, dessa människor är inte alls rädda för Gud. Medan de som följer Guds lagar/islamiska lagarna förespråkar att vi ska behandla våran nästa som vi själva vill bli behandlade, precis som det står i Bibeln också.

© Anddiz

Jag blir förtryckt!

SE HIT ALLA – JAG ÄR RÄDD! 

JAG KÄNNER MIG TVINGAD!

JAG BLIR FÖRTRYCKT!

HJÄLP MIG!

JAG KÄNNER ATT JAG VARJE DAG MÅSTE KÄMPA FÖR ATT FÅ VARA EN FRI KVINNA!


Kontinuerligt läser jag om muslimska kvinnor som blir påhoppad, många upplever att de får kränkande kommenterar varje vecka, VARJE VECKA!

Det påverkas om vi får jobb eller inte. På min egen arbetsplats orkar inte jag sitta i fikarummet med dem andra då de kan kasta ur sig vilka kommentarer som helst. Det finns kvinnor som i dagens tid till och med väljer att lämna slöjan hemma, det har gått för långt! Hur ska vi tillsammans hjälpas åt och hur ska du som icke muslim hjälpa oss muslimska kvinnor att få vara fria kvinnor? Hur ska vi få vara en del av samhället, hur ska vi bli respekterade för de vi är. Hur ska vi göra för att du ska lära känna mig och inte stirra dig blint på min slöja. 

Om någon drar av dig dina byxor när du är ute på stan, är det något du skulle känna dig trygg med? 

Om någon förbjuder dig att ha på dig kläder till jobbet, är det något du skulle känna dig trygg med?

Jag såg en artikel förut ”vi föds inte med hijab”, mitt svar är ”nej, vi föds inte med kläder alls på kroppen”.

Varför vill du ha kläder på din kropp?

Är det din man som tvingar dig?

Vi har haft slöja i alla tider, slöjan tillhör historian och är en mänsklig rättighet. Jag är samma person nu som jag var innan jag konverterade, ändå blir jag behandlad annorlunda…

© Anddiz