Till dig som…

Du som läser som inte är muslim.
Du som läser som vill begränsa mig.
Du som läser som önskar att jag inte fanns i denna värld.
Visste du att när jag konverterade till Islam, då var det dig jag var rädd för.

Jag var rädd vad du kunde göra mot mig.
Jag var rädd att du skulle ta mitt jobb.
Jag var rädd att du skulle ta mina barn.
Jag var rädd att du skulle skada mig.
Jag vågade inte bära hijab på grund av dig.

Men när jag började våga lite.
Vad hände?

Du tog mina barn.
Du så nedvärderande saker till mig.
Du gjorde falska anmälningar mot mig.
Du ifrågasatte mitt val.
Du antog att jag inte har en egen hjärna.
Du förminskade mig.
Du hotade mig.
Du skrämde mig.
Du spred rykten om mig.

Idag är jag inte rädd för dig längre.
Idag sätter jag inte värde på dig och vad du kan ta ifrån mig, så länge du inte sätter det värdet på dig själv. Det är bara dig du sparkar på och inte mig.
För hur mycket du än begränsar mig kommer min styrka från Gud.

Du är liten och det är därför du vill begränsa mig eftersom du är rädd. Du är rädd vad jag kan bidra med till samhället. Du är rädd att jag ska påverka andra, därför måste du ljuga om mig och ge mig dåligt rykte. Därför vill du låsa in mig, för det är vad du gör med dina lagar och regler! Eller vad har du för anledning till att skada andra människor om det jag skriver är fel?

Du känner om du behöver ta åt dig av vad jag skriver eller inte.
Varje dag kan du välja vad du ska göra, så idag kan du göra bättre val och sluta med ditt kvinnoförtryck.

© Anddiz

Dina tankar

Vad du tror att andra tänker om dig är det du tänker om dig själv.

Ett exempel är om jag är ute och tänker att den jag möter på vägen tänker: ”Titta hon har hijab, hon har konverterat till islam, vilken galning, hon har förmodligen tvingats, eller hjärntvättats, hon kommer att lämna det snart” och så vidare …

En bra träning är att tänka positiva tankar till exempel om jag möter en person efter vägen och istället tänker att den personen tänker om mig: ”Titta, hon har hijab, vad modig hon är som vågar gå emot normen och göra som hon vill och vad glad och trygg hon ser ut att vara nu.”

För vi kan aldrig riktigt veta vad andra tycker och tänker om oss.
Dessutom är människor tillräckligt upptagna med att oroa sig för vad andra tycker och tänker om dem. Människor är upptagna med att oroa sig för sina egna personliga problem med sitt hus, sin familj, sina barn, sin ekonomi, allt. De som oroar sig för vad andra gör är de människor som inte vill ta itu eller lösa sina egna problem.

Vi bör önska det bästa för våra medmänniskor och förlåta deras brister eftersom vi också har våra brister.

© Anddiz

Oro

Om du vet att du skall sluta på jobbet, så kanske du får den där känslan att jag bryr mig inte om vad de andra tycker.
Jag bryr mig inte om att göra mina kollegor nöjda eftersom jag ska ändå sluta snart. Jag skall lämna detta ställe.
Huvudsaken min chef är nöjd med mig och att jag är trevlig mot andra iaf, men jag har inga skyldigheter till dem längre.
Jag gör mitt jobb, jag sa upp mig för att jag blev trött på att jag blev illa behandlad exempelvis.

Så önskade jag att jag tänkte om detta liv också. Jag ska ändå lämna detta liv, jag behöver inte bry mig om vad andra människor tänker om mig.
Jag har inte ens heller skyldigheten att förklara mig för andra personer om mina val i livet.
Jag får ha vilka kläder jag vill. Vill jag ha slöja, varför skall jag bry mig om någon annans åsikt?
Jag vet vem jag är och jag vet att jag gör mitt bästa. Jag vet att jag försöker att vara snäll mot andra människor.
Jag vet också att jag gör fel ibland eftersom jag är människa och jag ber om ursäkt då, och försöker att kompensera en dålig handling med en god.
Mer kan jag inte göra?
Jag önskar att jag förstod att det är endast jag som står till svars för mina egna handlingar
att det är endast jag som skall leva med konsekvenserna av mina handlingar.
Exempel om jag äter och äter, är det min granne som kanske får hjärtproblem med tiden och problem med konditionen eller är det jag?
Vem skall försöka att gå ner i vikt sen och vem skall äta hjärtmedicin?
Ett annat exempel är om jag struntar i att gå till jobbet, vem ska betala min hyra, vem skall betala min mat. Vem kommer att förlora arbetet?
Vem kommer få svårt att skaffa ett jobb i framtiden? Jag eller min mamma?

Varför ska jag leva mitt liv så andra människor blir nöjda på mig?
Skaffa inte barn Andiz, du har bara haft ditt jobb i två år, du borde spara undan mer pengar innan.
Nej Andiz det är bättre att du söker det andra jobbet istället.
Låt mig göra mina egna misstag, du vet inte det som bara jag vet om mitt liv.
Res innan du skaffar barn.
Skaffa en hund, de vaktar hemmet så bra.

Om det är en situation där jag är osäker på hur jag skall göra. Ska jag försöka att skaffa barn eller inte.

Jag sätter mig ner med mina två närmaste vänner och diskuterar detta, den ena säger nej och den andra säger ja. Vem ska jag följa?
Nej det bästa är först och främst att sätta mig med mig själv, kan jag det här, vill jag det här, klarar jag det här, kommer jag att ångra mig.
Efter det sätter jag mig med min man och diskuterar detta.
Sen gör vi som vi kom fram till, och då får mina vänner tycka och tänka vad dem vill för det är ändå inte dem som skall ta hand om mitt barn.
Det är heller inte dem som skall skaffa barn senare i livet med min kropp. Min vän kanske dör, eller får ett arbete i ett annat land och flyttar dit,
sedan glömmer hon mig och kontakten sinar ut. Sådant händer. Min man kanske lämnar mig och inte vill ta hand om barnet,
då måste jag vara bestämd att detta är mitt val och ingen annans för idag är det jag som ensam står kvar och skall ta hand om det här barnet.

Vi kan aldrig veta vad som händer i framtiden. Vi vet aldrig när vi ska dö.
Vi har en inre intuition och samvete av en anledning tror jag.

Ingen annan kommer att städa upp efter dig, ingen annan kommer att ta din plats. Du är en egen individ som ansvarar för dina handlingar och ingen annans.
Ingen annan ansvarar för dina handlingar om vi inte avsiktligt försöker att leda människor på fel väg på grund av elakhet.
Då ansvarar vi båda för den dåliga vägen. Jag är fortfarande ansvarig om jag skall följa den vägen eller inte.

(Detta är ett exempel) :

När jag var barn till exempel och tjuvrökte och mina föräldrar kom på mig, fungerade det då att säga att jag gör det för att alla andra gör det.
Nej, det var jag som rökte. Att de andra röker är deras problem och deras föräldrar som får ta tag i.
De andra barnen är inte mina föräldrars ansvar. De andra barnen får inte det straff som jag ska få för mina handlingar.
Dock i dagens tid fungerar det i vissa familjer att säga att jag gör så för att de andra gör så, men det är en helt annan diskussion som jag kan fördjupa mig i senare, in sha Allah/Om Gud vill.

© Anddiz