Till dig som…

Du som läser som inte är muslim.
Du som läser som vill begränsa mig.
Du som läser som önskar att jag inte fanns i denna värld.
Visste du att när jag konverterade till Islam, då var det dig jag var rädd för.

Jag var rädd vad du kunde göra mot mig.
Jag var rädd att du skulle ta mitt jobb.
Jag var rädd att du skulle ta mina barn.
Jag var rädd att du skulle skada mig.
Jag vågade inte bära hijab på grund av dig.

Men när jag började våga lite.
Vad hände?

Du tog mina barn.
Du så nedvärderande saker till mig.
Du gjorde falska anmälningar mot mig.
Du ifrågasatte mitt val.
Du antog att jag inte har en egen hjärna.
Du förminskade mig.
Du hotade mig.
Du skrämde mig.
Du spred rykten om mig.

Idag är jag inte rädd för dig längre.
Idag sätter jag inte värde på dig och vad du kan ta ifrån mig, så länge du inte sätter det värdet på dig själv. Det är bara dig du sparkar på och inte mig.
För hur mycket du än begränsar mig kommer min styrka från Gud.

Du är liten och det är därför du vill begränsa mig eftersom du är rädd. Du är rädd vad jag kan bidra med till samhället. Du är rädd att jag ska påverka andra, därför måste du ljuga om mig och ge mig dåligt rykte. Därför vill du låsa in mig, för det är vad du gör med dina lagar och regler! Eller vad har du för anledning till att skada andra människor om det jag skriver är fel?

Du känner om du behöver ta åt dig av vad jag skriver eller inte.
Varje dag kan du välja vad du ska göra, så idag kan du göra bättre val och sluta med ditt kvinnoförtryck.

© Anddiz

Jag blir förtryckt!

SE HIT ALLA – JAG ÄR RÄDD! 

JAG KÄNNER MIG TVINGAD!

JAG BLIR FÖRTRYCKT!

HJÄLP MIG!

JAG KÄNNER ATT JAG VARJE DAG MÅSTE KÄMPA FÖR ATT FÅ VARA EN FRI KVINNA!


Kontinuerligt läser jag om muslimska kvinnor som blir påhoppad, många upplever att de får kränkande kommenterar varje vecka, VARJE VECKA!

Det påverkas om vi får jobb eller inte. På min egen arbetsplats orkar inte jag sitta i fikarummet med dem andra då de kan kasta ur sig vilka kommentarer som helst. Det finns kvinnor som i dagens tid till och med väljer att lämna slöjan hemma, det har gått för långt! Hur ska vi tillsammans hjälpas åt och hur ska du som icke muslim hjälpa oss muslimska kvinnor att få vara fria kvinnor? Hur ska vi få vara en del av samhället, hur ska vi bli respekterade för de vi är. Hur ska vi göra för att du ska lära känna mig och inte stirra dig blint på min slöja. 

Om någon drar av dig dina byxor när du är ute på stan, är det något du skulle känna dig trygg med? 

Om någon förbjuder dig att ha på dig kläder till jobbet, är det något du skulle känna dig trygg med?

Jag såg en artikel förut ”vi föds inte med hijab”, mitt svar är ”nej, vi föds inte med kläder alls på kroppen”.

Varför vill du ha kläder på din kropp?

Är det din man som tvingar dig?

Vi har haft slöja i alla tider, slöjan tillhör historian och är en mänsklig rättighet. Jag är samma person nu som jag var innan jag konverterade, ändå blir jag behandlad annorlunda…

© Anddiz

Här börjar min blogg!

Vi bor ju i ett land med 10,23 miljoner invånare och i vårat land finns det mellan 160 400 – 810 000 muslimer och det finns en liten by i detta land och i denna by bor det cirka 4 000 personer varav en av dem personerna är jag.

Jag är en kvinna som är född och uppvuxen här i Sverige med föräldrar, mor och farföräldrar som också är födda och uppvuxna här i Sverige.

Alla kvinnor är välkomna att läsa och jag har som grundregel om jag inte mår bra en dag så kommer jag inte att skriva. Vi ska försöka att sprida glädje och vara positiva mot varandra.

Jag fick först idén om att starta en podcast med min man för att prata om islam som de vanliga människor vi är och jag som kvinna dessutom då samhället inte riktigt vill släppa fram den muslimska kvinnan och jag är en av de muslimska kvinnorna som tror att jag vågar lyfta våran röst och tar steget att göra det, för mina medsystrar. Tyvärr ville inte min man delta i podcast och det måste jag respektera. Då började jag fundera om jag skulle starta en podcast själv, så jag började att lyssna på podcaster där folk är ensamma att tala för att höra hur en sådan är uppbyggd och om det är intressant att lyssna på någon som talar utan att diskutera med någon annan. Då börjar det att ”spöka” i huvudet på mig. Vem är jag? Vad kan jag? Det finns redan andra podcaster och de har kunskap, väldigt duktiga och begåvade personer. Så igen, vem är jag? Jag har ju ingen kunskap alls, så jag bestämde att lägga ner denna plan. Någon dag senare lyssnade jag på en kurs(Vänd dig till Allah) där kursledaren sa just dem där tankarna som jag hade tänkt, men att man ska våga ändå eftersom vi alla har olika styrkor. Jag tror att min styrka är att jag är en tänkande människa som försöker att utvecklas hela tiden. Vi måste alla söka ny kunskap. Hela livet är en skola och vi måste fortsätta att utvecklas. Så jag bestämde mig att börja med denna blogg och syftet är att dela med mig av mina tankar och det som jag har lärt mig som den vanliga tänkande Svensson jag är.

© Anddiz